Elin Adler - Gröna Bandet: Dag 48 Bakvattnet

Sov tungt när klockan väckte mig 6.00. Det var otroligt fuktigt i luften vilket i sin tur genererade i en massa kondens i tältet. Blött! Fint väder i alla fall. Innan vi lämnade campingen pratade vi med värden. Han hade kollat min blogg. Vi pratade en del om Gröna Bandet och de olika vägval som finns. Han tyckte att det var synd att man måste traska så mycket väg och att det inte finns mer leder i fjällterrängen. Håller fullständigt med!

Började gå på grusvägen när den plötsligt blockerades av en hjord med renar som inte alls hade någon lust att flytta på sig. Läste i senaste "Turist" tidningen att renar ser sin värsta fiende i hunden - vargen. Jag vet inte om jag tycker att det verkar så. Lukas är mer varglik än de flesta hundar men inte verkar de så speciellt rädda för honom... I och för sig är han alltid kopplad. En dag hade vi till och med en ren som följde efter oss ganska länge.

Efter ca 8 km var det dags för stigning mot toppen av Önrun. Gick förbi en fin rastplats andelens efter att vi vek av mot Önrun. Det hade varit kanon att tälta där! Stigningen varade sen i ca 6 km. Drygt i värmen! Belöningen kom dock då vi kom upp på höjden och fick uppleva den fantastiska utsikten! Dessutom fläktade det lite där uppe. Det blev lunch strax nedanför toppen på andra sidan. Lite ont om vatten men som tur var hade vi med oss så det räckte. Därefter var det dags att gå ner mot Finnsäter. Leden som kanske egentligen var en skoterled var ganska blöt att gå efter. När vi gått en bit såg vi ett fyrhjulingsspår. Det slog mig då att jag läst att andra Gröna Bandare följt ett fyrhjulingsspår som går parallellt med leden. Vi chansade och gick in på det i stället och det gjorde vi rätt i!

Fortsatte mot Rönnöfors. När vi kom fram frågade vi med ett par om det fanns något bra ställe att tälta på. De tipsade om ett ställe som skulle ligga bara 500 m - 1 km bort från bron. När vi kollade på kartan insåg vi att det var minst 2 km dit vilket skulle innebära en 4 km lång omväg. Vi kände inte för det. Dessutom fanns det risk för att det redan skulle stå husbilar och husvagnar där. Vi hade redan gått långt. Hittade dock en tältplats ca 500 m öster om bron vid en liten strand. Visserligen syntes tältet från bron men struntade vi i.

Vädret var bra så jag kom på den briljanta idén att tvätta kläder. Sagt och gjort! En halvtimme senare drog mörka moln in på himlen och snart var regnet ett faktum...

I närheten av vår tältplats upptäckte vi en liten stuga som var öppen för allmänheten. Det var en så kallad brostuga från mitten av 1800-talet. Det fanns ett bord och två stolar. Ingen stuga att sova i men vi kunde sitta där en stund när regnet öste ner utanför. Plötsligt när vi satt där kom det en bil. Lasse gick ut och pratade med bilföraren (en man i övre medelåldern). Han skulle fiska sa han men tyckte att vädret inte var optimalt så han skulle nog inte bli långvarig. Lasse berättade vad vi var ute på. Det tog nog inte mer än 10 minuter innan han åkte igen. Fiska, jo visst! :)