Här kommer en liten intervju med Elin om hur turen har varit från Abisko.
När vi kom fram till Abisko var jag verkligen sliten och hade stora problem med smärta i ena låret. Troligen en överbelastningsskada då Lukas drar hårt när vi går utför och i besvärliga partier måste jag hålla emot. Efter en extra vilodag, tejp och massor av tigerbalsam och att ha samlat ny mental kraft så gick första dagen väldigt bra. Vi vandrade hela 35 kilometer och kom fram till Alesjaurestugorna. På sjön Alesjaure låg det fortfarande is vilket är väldigt ovanligt för denna tid på året. Samerna här uppe säger att de aldrig upplevt så mycket snö under denna period tidigare och att våren är försenad med flera veckor. Vid lunchpausen hamnade vi mitt i samernas rendrivning med helikopter, Lukas blev så rädd att han försökte gömma sig under min ryggsäck. De drev en stor renflock till ett närliggande rengärde.Den ursprungliga planen var att tälta innan Alesjaure men det gick så bra och det är skönt att komma till en stuga så vi bara knatade på.
Efter Alesjaure var det dags för vandring på snö igen och vi tog oss fram till Tjätjkastugan. Flera hade följt vinterleden som norr om stugan svänger över jokken. Mycket farligt nu när snön börjar bli rutten och lös. Norr om Abisko gick även vi över en hel del snöbroar men var noga med att kolla hållfasthet.
På morgonen när vi skulle iväg från Tjäjkastugan hade dimman lagt sig men jag beslöt att komma iväg då det ändå var tillräcklig sikt för att hitta. Jag fick följe av två danska tjejer och några killa från finland på vägen ner från passet mot Sälka. Vi valde att hålla höjd i stället för att gå ner på sommarleden där det var mycket blöt och lös snö.Stannade vid Sälka för natten,
Från Sälka vandrade jag sedan till Kaitumjaurestugan där det bara var jag och stugvärden. Överlag har det inte varit mycket folk ute och väldigt få svenskar. Gissar att det är snöläget som avskräckt och att inte tyskar, fransmän och andra fått samma information. Flera jag pratat med är besvikna då de fått lagt om sina rutter. Det har varit trevligt med sällskap i flera stugor och det blir en härlig gemenskap med alla nationaliteter som ordnar sin mat i köket på samma gång.
Startade tidigt kl 6 för att komma iväg och ta båten vid Tesajaure. Efter Tesajaure bar det upp på högre höjd igen och då kom även snön tillbaka. Vandringen flöt på bra och det känns skönt att vara framme vid Vakkotavare. I morgon ska jag följa landsvägen till Kebnats för att ta båten över till Saltoluokta. Från Saltoluokta får jag sällskap ner till Kvikkjokk av en arbetskamrat från Mora, det skall bli kul.
Nu har jag mobiltäckning ett par dagar så skicka gärna lite peppande hälsningar på tex facebook
www.facebook.com/elin.adler.9
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar