Dag 62 Storrödtjärn - Grövelsjön 22 km

Fredag 21 augusti. En stor dag...

Så då var det dags. Sista vandringsdagen på mitt Gröna Band. Var startklar redan kl 7.00. Alldeles för tidigt men jag kunde inte vänta. Ville inte vänta. Innan jag skulle gå kom stugvärden Eva ut. Hon sa till mig:
- Elin, du förstår väl att det du åstadkommit är något få som klarar av!
- Nä, det förstår jag inte riktigt. svarade jag. För en del av mig gör inte det. Men jag blev otroligt rörd för en annan del av mig förstår ju ändå och plötsligt kändes det så stort. Med gråten i halsen gick jag och Lukas iväg.

Jag försökte att inte gå så fort. Det var ganska mycket blockterräng i början så då var jag tvungen att ta det lugnt. Hade inte varit kul att göra illa sig sista dagen (egentligen ingen annan dag heller).

När vi kom upp på långfjället stannade vi och rastade för tredje gången. Jag hade fått order från Lasse att inte komma för tidigt till Grövelsjön. De ville ju hinna upp för att möta mig. Det blåste ordentligt uppe på fjället. När vi satt där kom det ett ungt tyskt par som stannade och pratade med mig. De var otroligt imponerade när de fick höra om min vandring. De gick vidare och vi satt kvar en stund.

Efter att ha vandrat en stund på Långfjället mötte jag ett äldre par. De hade hört talas om mig av det tyska paret. Mannen hade även koll på Gröna Bandet. Han undrade om han fick fota mig och Lukas. Självklart! sa jag. Kul att folk är intresserade!

Vandrade vidare för att snart möta ett stort sällskap från Falun. Även de stannade och pratade med mig. De såg ju på min packning att jag var en långvandrare. De var otroligt imponerade. Jag fick till och med applåder! Börjar nästan känna mig som en kändis... ;)

När jag kommer fram till skylten där det står att det är 1,5 km till Grövelsjöns fjällstation inser jag att jag naturligvis är alldeles för tidig. Det hade varit lätt att gå och jag kände nästan att jag flög fram. Vi stannade och vilade en halvtimme. Solen hade varit i moln ett tag men när vi stannade kom den fram igen så vi kunde ligga där på fjället och njuta denna sista dag... 

På väg ner mot Grövelsjön kom tårarna. Jag ville inte att det skulle slut! Fast samtidigt kändes det skönt att få komma hem och träffa familj och vänner. Och sova i min säng!

Väl framme vid fjällstationen stod make, barn och barnbarn och väntade. Stort kramkalas utbröt. Kände en enorm lycka! Jag klarade det! Trots snö, is, höga vattenflöden, blötmyrar och andra svårigheter! Det har varit en fantastisk resa. Visst, det har varit oerhört tufft men ändå helt fantastiskt! Motgångar och svårigheter har stärkt mig. Det har gjort att jag vissa stunder njutit än mer när jag haft det bra. För bra har jag haft det! Mycket bra!

Kan inte fatta att det är slut...

Sista fjällfrukosten

Lång spånggång

Rast vid Hävlingen

Mål!